För vår del slutade det förra året och det nya började med sjuk hund. När jag kom hem efter att ha jobbat natt några dagar innan jul hade Chansa kräkts upp sin mat. Det är ju inte första gången det händer och det oroade mig inte det minsta. På kvällen var vi på Totohallen och tränade både lydnad och specialsök och hon var precis lika pigg som vanligt.
Morgonen efter när jag kom hem från jobbet hade hon återigen kräkts. Eftersom Adam var hemma skulle vi följa våra traditioner och äta tacos till middag och sedan klä granen och slå in lite julklappar. Medan vi höll på att klä granen kräktes hon ännu en gång. Jag var inte särskilt bekymrad över det, utan bestämde att hon först skulle fasta och sedan få börja äta små portioner.
Under julhelgen fortsatte hon att kräkas upp i stort sett allt hon åt, men hon var trots det ganska pigg. I mellandagarna kontaktade jag veterinären för att få en tid, men de hade ingen tid förrän efter nyår. Jag fastade henne ytterligare ett dygn och gav henne sedan en matsked överkokt ris och lite, lite kokt torsk, men hon kräktes upp det också. Under nyårshelgen var hon hos mamma eftersom jag jobbade natt hela helgen och jag ville inte att hon skulle vara ensam, dels för att hon var sjuk och dels på grund av fyrverkerierna. Inte för att hon är det minsta rädd, men jag vill ändå inte lämna henne ensam på nyårsnatten. Hon fortsatte att kräkas upp det mesta hon åt även när hon var där och hon började bli både trött och mager.
I tisdags morse hade vi tid hos veterinären och vi fick skjuts dit av mamma. Sist jag var hos veterinären vägde hon drygt 25 kg och nu vägde hon bara lite över 21 kg. Sedan blev hon undersökt och så tog de blodprov. Hon brukar ofta vara bångstyrig när de ska sticka henne hos veterinären, men det gick väldigt bra och hon satt helt stilla medan de tappade henne på ett par rör. Därefter fick vi ta en röntgenbild på magen innan hon fick kontrastvätska. Även på röntgen var hon väldigt lätthanterlig. Hon försökte protestera mot att jag skulle lyfta upp henne med att lägga sig på rygg, men det var ändå enkelt att lyfta upp henne på bordet.
Därefter fick vi vänta ett tag innan nästa röntgenbild och då gick vi en kort promenad. Dum som jag är försökte jag tvätta bort lite kontrastvätska som hon hade runt munnen med snö. Eftersom snöbollar är typ det bästa hon vet trodde hon att det var en lek och högg efter "snöbollen" och bet mig i lillfingret. Det blödde en del, så jag fick gå tillbaka till veterinären och bli omplåstrad.
Chansa väntar hos veterinären.
När vi hade tagit röntgenbilden var hon helt slut och låg kvar på siden på bordet tills jag lyfte ner henne. Då fick hon sitta i mammas bil, medan vi gick och åt lunch innan det var dags att ta ännu en röntgenbild. På röntgenbilderna visade det sig att kontrastvätskan fortfarande till största delen låg kvar i matsäcken och det tyckte veterinären var lite oroande. Chansa fick därför paraffin för att skynda på det lite. Dessutom fick hon 1 liter vätska i nacken. Hon accepterade det förvånansvärt bra och satt eller låg hela tiden, men mot slutet verkade hon tycka att det kändes lite obehagligt.
Därefter fick vi vänta lite längre innan nästa röntgenbild. Tyvärr såg den i stort sett likadan ut som de tidigare, d v s att kontrastvätskan inte hade rört sig speciellt mycket. Veterinären misstänkte därför att det var något stopp och ville att vi skulle komma tillbaka nästa morgon för att ta en ny röntgenbild. Om det då inte hade hänt något ville hon operera så fort som möjligt.
Tidigt på morgonen efter kräktes Chansa igen, men det var mest vätska och väldigt lite kontrastvätska. Vi promenerade till veterinären och Chansa var rätt pigg, fast hon blev trött ganska fort. När vi skulle ta röntgenbilden vände jag ryggen till när jag tog av mig jackan och då studsade hon upp på bordet från stillastående. På röntgenbilden visade det sig att kontrastvätskan hade rört på sig och veterinären ville därför inte operera utan att göra om kontraströntgen. Chansa fick därför mer kontrast och sedan promenerade vi hem bara för att promenera tillbaka på eftermiddagen. Då hade kontrastvätskan rört på sig precis som den skulle.
Alla blodprover på lever, njure m m var bra och hon hade till och med mycket bra syresättning av blodet, så i stort sett var hon frisk som en nötkärna förutom det faktum att hon inte var det. Gissningsvis var det något som hade fastnat någonstans, men det hade fått skjuts av paraffinet och kommit ut utan att jag sett det.
Hon skulle få börja äta små portioner ofta av ett specialfoder och det var Chansa väldigt glad för. Hon som aldrig varit särskilt glupsk var vid det laget så hungrig att hon hade ätit vad som helst. Hon fick 1/4 dl mat på eftermiddagen, men det kräktes hon upp under kvällen. Hon hade dock inte kräkts under natten när jag var på jobbet, så hon fick några kulor på morgonen innan vi la oss och sov, men det kräktes hon upp efter några timmar. Jag cyklade då till apoteket och köpte Omeprazol, vilket veterinären hade föreslagit, och på kvällen när Lillemor kom och hämtade nyckeln till Totohallen hade hon köpt med sig Fortiflora.
Det verkade hjälpa, men tyvärr hade hon kräkts lite grann även under torsdagsnatten när jag var på jobbet, men hon hade i alla fall inte kräkts upp allt hon ätit. Hon har fått små portioner med väl uppblött mat + Fortiflora och Omeprazol och nu verkar det faktiskt gå åt rätt håll. Hon har inte kräkts sedan torsdag natt och idag har jag ökat på matmängden lite grann. Idag har hon sammanlagt ätit 2,5 dl mat och hon verkar redan mycket piggare.
Mysmalle på bättringsvägen.
